Lita inte blint på myndigheterna 

Såg en insändare från Therese Söderholm, kontaktperson Föreningen stulen barndom, idag 070710 i gratis tidningen City. Hon skriver om de felaktiga beslut som socialtjänsten fattar i framförallt barnärenden som tex. familjehemsplaceringar.  Hon går igenom journaler i olika ärenden och pratar med barn och vuxna. Hon menar att i 98 % av de fall hon är insatt i har det visat sig att myndigheten har gjort fel. Hon tar bland annat upp sina egna upplevelser av familjehemsplacering och myndighetens felaktiga agerande i hennes ärende. Om placeringar den specifika Socialtjänsten gör och har gjort i familjehem trots otaliga polisanmälningar. Hon talar om hur svårt det är för den enskilde att få uppmärksamhet i de egna ärendena och att det enbart är de spektakulära situationerna som blir uppmärksammade. Hon anser att svenska folket måste öppna ögonen och säga ifrån när någonting inträffar, att man inte ska gå runt och tro att Socialtjänsten alltid har rätt.

Det vore intressant att veta exakt vilka fel hon anser att socialtjänsten har gjort i de olika ärendena. Inte för att jag är övertygad om att hon har fel utan för att jag är nyfiken. Barn ärenden är fruktansvärt svåra. Dels pga. att man går in i familjers liv och påverkar, man fattar ibland beslut som tex. föräldrarna inte anser är rätt. I vissa fall kan man ingenting göra därför att föräldrarna inte vill ha med socialtjänsten att göra och man har inte lyckats motivera dem till ett samarbete samt att det inte finns fog för ett omhändertagande. Jag kan inte yttra mig i ärenden som jag inte känner till men jag vet att ett omhändertagande enligt LVU eller en placering enligt SoL inte fattas lättvindigt. Det ligger mycket arbete bakom sådana beslut och de är aldrig lätta att fatta. Sådana ärenden väcker mycket känslor hos social arbetaren och framförallt hos dem beslutet omfattar. Det är svårt att veta om man fattar rätt beslut, men i det läge man befinner sig i just då är det rätt och sådana beslut ska alltid följas upp och omvärderas.

När det gäller familjehem låter det helt otroligt att Socialtjänsten fortsätter att placera barn trots polisanmälningar. Jag blir nyfiken på vad det är för sorts polisanmälningar, kanske har det med Socialtjänstens beslut att göra. Familjehemmen går igenom en omfattande utredning innan de har rätt att ta emot barn.  Naturligtvis förekommer det fall där det senare visar sig att familjehemmet kanske inte var lämpat för att ta emot barn som befinner sig i kris och behöver ett särskilt omhändertagande. Det krävs mycket av ett familjehem då de inte enbart tar emot ett barn eller tonåring som befinner sig och kris och kanske inte vill vara där eller inte förmår ta emot den närhet som familjehemmet vill ge, de öppnar även sitt hem för de föräldrar som för tillfället inte förmår ta hand om sitt barn. En del föräldrar vill ha hjälp av Socialtjänsten och arbetar för att åter kunna bo tillsammans med sitt barn, andra ser inte de behoven barnet har eller det faktum att de i nuläget inte kan tillgodose barnets behov och därmed skadar barnet.

Det finns alltid två sidor av en sak och jag säger inte att Socialtjänsten alltid har rätt. Vi är mänskliga och kan göra fel. Det hemska är att när Socialtjänsten gör fel  blir det fruktansvärda konsekvenser för den enskilde. Det är viktigt att Socialtjänsten kan erkänna när fel har begåtts, men man ska vara medveten om att eftersom vi är låsta av sekretessen kan Socialtjänsten inte klargöra varför man har handlat som man gjort i det enskilda ärendet. Sekretessen är till för att säkerställa rättssäkerheten hos den enskilde inte för att skydda Socialtjänstens organisation eller enskilda socialarbetare.

Alla myndigheter mår bra av att ifrågasättas, annars finns risker för korruption och diktatoriskt beteende och det vill inte någon av oss ha.